Idag är det en vecka sedan vårat lottnummer ropades upp i Scandinavium och vi irrade runt som yra höns,letande efter den lotteriansvarige för att få gå ner och klappa på våran häst. Allt det känns väldigt avlägset just nu och jag har faktiskt svårt att tro att det verkligen hände på riktigt. När jag vaknade dagen efter så var jag livrädd att det bara var en dröm. Ni vet när man drömmer en såndär riktigt bra dröm där allt man någonsin önskat sig och hoppats på händer och man sedan vaknar och blir helt nere när man inser att de inte va på riktigt, så kändes det, var tvungen att gå in på mobilen och kolla på bilden på oss för att försäkra mig om att det var sant, löjlig jag låter, haha!

 

Men jag har alltid varit ganska realistisk av mig och aldrigt riktigt vågat tro att saker och ting kan gå som man vill och hur stor chans är det egentligen att det skulle vara just vårat lottnummer som ropades upp, av tiotusentals lotter? Den chansen är minimal. De är sånt man tror inte kan hända en själv!