Löshoppning

Jag har funderat lite på det där med löshoppning. Vissa löshoppar väldigt ofta medans andra aldrig löshoppar. Jag är utav den "sorten" som löshoppar ganska ofta. Soccan har jag aldrig löshoppat, men Annabell har jag gjort det med ett antal gånger. 
 
Det brukar vara bra för hästens självförtroende och sådär, och det har jag märkt på Annabell att efter löshoppning där hon har hoppat högre höjder, då har hon varit mer säker på högre höjder sen när jag rider också. Men nu det senaste har hon varit så himla envis när jag löshoppat, hon har liksom stannat på 1 m och sen hoppat 130, vet inte varför hon får för sig det? Och det har liksom heller inte blivit några BRA språng när vi löshoppat för antingen så rusar hon i full fart eller så saktar hon av till trav precis innan och gör ett jämfota hopp, och då känner jag att det blir samma sak i ridningen också! Hon liksom inser att hon klarar det hur hon än kommer och det är väl bra, men å andra sidan så försöker hon inte rätta till det då och det blir bara konstiga hopp. Och när hon stannar på löshoppning är det svårt att rätta till det sen, så när det gäller henne ska jag nog lägga ner löshoppningen. Känns lite riskabelt på ett sätt också, för man har nästan ingen koll ibland. 
 
Egentligen är löshoppning på sätt och vis lite onödigt, det är nog bättre i varje fall för mig och Annabell att träna på att få ihop oss som ekipage, för hon har blivit osäker utan rytttare nu det senaste och jag märker att minsta lilla jag gör fel i hoppningen när jag rider henne blir hon osäker, så jag tror löshoppning sänker mer än höjer hennes självförtroende nu. 
 
/ olivia
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0